Jag studerar igen. Mycket, min vana trogen. Ju mer jag lär, desto mer förstår jag att jag har att lära. Men jag vill inte trilla dit på att vara rädd för att bli översköjd och handlingsförlamad av all information och kunskap. Så jag agerar också mitt i studerandet.
På måndag ska jag på bolagsstämma. Jag ska väljas in i styrelsen formellt. När drömmar väl förverkligas känns det ibland självklart, på gränsen till trivialt.
Jag studerar 50 års forskning och reflekterar ett års erfarenhet. Och är ändå hård mot mig själv. Varje dag som går utan produktion noterar jag med vaksam blick. Det är läbbigt att släppa taget och lita på att alla steg jag tar är ”rätt” utan att kunna backa upp dem med förnuftiga förklaringar. Jag litar på att min intuition, min erfarenhet och mitt förstånd backar upp mig när det behövs.
Att förstå ens de tydligaste drivkrafterna i mig själv och andra kräver koncentration. Samtidigt kan jag inte (?) kosta på mig att inte agera parallellt. Vilket förstås stör koncentrationen. Dahlströms böcker (och liv) är å andra sidan en skön uppmuntran i att ta saker som de kommer. Det löser sig
Annars är det ju skoj med all den ärlighet som sipprat fram de senaste dagarna. Tillsammans med Ann, Brollan och Tinni framförallt. Och jag har upptäckt att jag tycker mycket om att berätta sagor för små barn. Tack My för att du är så tacksam publik!
För första gången på länge har jag ett inlägg på PRfekt som pockar på att bli skrivet. Hela den här resan med att skriva om mätning och utvärdering av relationer har tagit en oväntad och kraftfull vändning. Pusselbitarna fortsätter att falla på plats, men de faller rätt långt ifrån varandra än så länge.