Clownen Jag – Den Store Kommunikatören

250 sidor om hur man kommunicerar sig till ett lyckligt liv. På engelska. På två dagar. Och sen detta…

Jag stressar andra när det står i boken att man ska få människor att känna sig avslappnade. Jag har ett aggressivt tonfall när man förväntas vara lugn (för att man förväntas vara trygg i sig själv). Jag blir små-ilsk av otålighet istället för att koppla av och låta saker ta den tid det tar. Och jag känner mig INTE förstådd. Tjohoo!

Men nu kommer inte detta som någon överraskning. För jag är personlighetstypen INTJ i botten. Och när jag blir stressad (av t ex rädsla för att inte ”platsa i laget” – att inte vara behövd) så faller jag tillbaks i mina gamla INTJ-mönster. Jag lyfter dock mina händer och prisar det faktum att det finns relationsbyggare och terapeuter i form av INFJ:are. Som förmodligen också kan vara en brygga i kommunikationen mellan hetsiga INTJ:are och försiktigare INTP:are (ISTP:are?).

Åtminstonde MITT liv har blivit lite mer begripligt (än så länge i retrospektiv…;-) sedan jag lärde mig dessa bokstavskombinationer.

Vilken typ är du? Hur det påverkar ditt liv kan du läsa mer om direkt efter testet eller i boken jag precis läst om kommunikation.

Fördelen med att vara INTJ är dock att jag snabbt kan göra systematiska mötesanteckningar. Och lära mig mer om mig själv och andra genom böcker och analytiskt tänkande Men jag har helt enkelt inte fallenhet för bra interpersonell kommunikation (att ta folk, på ren svenska). Det har Emma.

En INTJ:are på egen hand riskerar att bli som Professor Frink i Simpsons (han med tidsmaskinen, du vet) eller Ayn Rand (brilljant olycklig filosof). Brrrr…. INTJ:are med kompletterande folk omkring sig blir tex general som Colin Powell eller kommunikatör av idéer som Thomas Jefferson. Med en rejäl portion själv-tillit och en vältränad kropp och knopp.

Vilodagen helgas

Det är nog inte många 30-nånting i Stockholm som ser söndagen som vilodag. Att just söndagen skulle skilja ut sig. Sedan några månader så har jag infört vilodagen i mitt liv. Inget som liknar abete för utföras. Den här bloggen slinker igenom, men inte PRfekt. Jag brukar ta en rejält lång promenad med någon vän. Kanske läsa lite. Ibland gå i kyrkan.

Hur aktiv den övriga veckan än kommer vara så är en vilo-söndag en utmärkt bas att stå på. Tänk om småbarnsföräldrar kunde få det av varandra ibland…

PRfekta kompetenser

På fyra timmar har fyra PRfekta kompetenser träffats. Har kramat två av de inblandade. Sugen på den tredje. Nu sitter jag själv kvar och känner mig lite sorgsen. Har beställt in en hamburgertallrik och en ny öl. Kanske räcker den flämtande trådlösa uppkopplingen till för att skicka iväg mejlet till M. Allt kommer rulla på nu. Jag vet det. Och samtidigt har jag en sorgsen känsla i magen.

Kanske är det så enkelt.  Det gör ont när knoppar brister.

Onani-dans bästa löpet sen Svart hjärta lika rött som vitt?

Jag fick 426 besökare på en dag då jag skrev ordet bröstoperation i ett inlägg om min idol Carolina Gynning. Låt oss se om jag kan slå det. Idag skrattade jag så jag nästan skämdes i ICA-butiken då jag såg ordet onani-dans för första gången i mitt liv. Jag skrattar när jag skriver det. Han har helt rätt, den manlige parten i dansen i fråga: – Det är väldigt kul, faktiskt. Var det Ernst Kirschsteiger? Detta är värdigt en underhållare av hans rang. For real. Han eller Marilyn Manson.

Freud rekommenderar att man spårar ursprunget till vad man skrattar åt; det är ofta en förträngd issue man har. Jag är NÄSTAN nyfiken vad jag har för issues angående onani-dans. Nästan.

Den person som kom på det ordet förtjänar titeln PRfekt löpsedelsmakare & utrycksmyntare. Minst. Och jag funderar på vilka samhällsfenomen vi kan börja kalla ”att göra en onani-dans” på samma sätt som en pudel. Det till och med stapplar i munnen att säga det. ”Det där var allt en riktig onani-dans han gjorde där”? Snälla läsare – ni måste ge mig förslag! Jag avlider…

Jag kan inte sluta. Förlåt. Vad säger bloggvärlden om ”onani-dans” just nu? Kommer vi få se uttrycket klättra upp ovanför Orgasm (4:e plats) eller Sex (5:e)? Kanske inte över Naken (9:e)? Men det MÅSTE väl slå Kärlek (20:e)?

Thank God för YouTube i dessa onani-dansens tider. …att YouTube sammanföll med onani-dansen skapade en jätte-våg som för alltid kom att förändra synen på underhållningsmedia. Det vill jag läsa i historieböckerna om mediautvecklingen under det tidiga 2000-talet. Och luta mig framåt, le klurigt och peka med pipan på barnbarnen vid mina fötter: – det var väldigt kul, faktiskt.

För att parafrasera omslaget till senaste numret av Vecko-Revyn (högerkrysset för hög synlighet): ”Hjälp mig att sluta onani-dansa”. Eller hela nedre omslaget: ”Onani-dans eller äkta kärlek? Eva Longoria gifter sig med Let´s dance-Harald”. Och det är klart – verkligheten är förstås som vanligt mycket overkligare.

Lycka mäts på tisdagar

Det är min tro och min förvissning. Lycka mäts på en vanlig sketen tisdag. Så här såg min tisdag ut.

Vaknade groggy efter 5 timmars sömn och tre dagars förkylning. Daga-vill som mormor sa. Och det är helt OK.

Ett handskrivet vackert kuvert från Himalaya, Indien på dörrmattan. På spanska. Med så vackra formuleringar att jag blir tårögd när jag läser det igen och igen. Querrida Mati…

Träffade Daniel, en på bizarra grunder återfunnen vän. Lunchen blev till en halv dag. En grym vän och kanske affärspartner? Smart, ärlig och skön. Jag har saknat dig!

Kommer på att Bytessajten faktiskt är utnämnd till månadens sajt av Internetworld. Skriver ett hurra-mail till utvalda vänner. Får superfina hurra-mail tillbaka. Det var CFS som lärde mig tillgripa och hat-älska hurra-mail. Nu får han igen.

Skrev utkast på affärsplan/projektplan för igångsättandet av projekt X. Fingrarna flyger fram på tangenterna. Stämmer av med chefen. Grönt ljus. Ringer upp Ola och kommer på att jag kört på en hel del i min egen lilla värld. Är han fortfarande på? Framstår jag som en vettvilling som går på som jag gör? Skickar över dokumentet och hoppas innerligt att han säger go. För då kör vi.

Mailar Johan. En av Europas bästa webbmarknadsförare och en riktig gamäng. Ovanligt trevlig ton i svarsmailen – han verkar ha det fint nu. Bokar lunch om projekt X i nästa vecka. Grymt att få hans öra!

Kommer på att jag måste fira. Hade velat fira med Emma, men vi är notoriskt dåliga på att fira. bra på det mesta annat dock. Tar en hamburgertallrik och några bira med David på Rydbergs på Drottninggatan istället. Som vanligt – en stund av absolut samma våglängd. Trots den sjuka spännvidden i samtalen. Mäktigt. Bjuder på whiskey (Jameson, vi gillar samma whiskey du och jag Farsan) för att det ska kännas lite flott. Som vanligt så backar David upp ekonomiskt i slutändan…

Hem. Hissar upp sängen i produktionsläge och är vrålsugen på att skriva det här inlägget. Och ett PRfektinlägg om vad som gör medier trovärdiga. Damn, nattens inlägg efter Mahirs seminarium var smärtsamt att skriva och släpper inte taget. Vad tusan är det jag vill säga egentligen? HAR jag nåt att säga??!!

Kommer att ha svårt att sova inatt igen. Men det får vara så.

Tillkrånglat

Jag vill kallas El Boxeador Guapito.

Och få beröm för mitt sätt att göra slut.

Samt bli kallad på när du är ledsen långt efter att det är slut.

Jag  vill vara en god lyssnare. Också.

Men jag vill inte nödvändigtvis välja.

PRfekt bröstoperation

Jag är mycket inspirerad av Carolina Gynning. Och jag är övertygad om att många andra kommer att vara det också innan hennes resa är slut. Jag började som de flesta andra fegisar med att avfärda henne:

 Folk blir alltid rädda för människor som man inte kan sätta i ett fack. Hon går på instinkt och intuition, försöker förverkliga det hon känner. /SvD

Och sen läste jag hennes bok Ego Girl och förstod att hon är vad Nietsche, Sture Dahlström och Ralph Waldo Emerson hoppades på. Och det är inte så illa pinkat. Carolina Gynning är syster till Karen Blixen, Evert Taube och kanske Sophie Zelmani. När kommer hennes konst till Stockholm så jag får gå dit med Emma?

Det bidde en tummetott

My sister and I had an act that couldn´t fly.

My sister is now unfortunately deceased.

/Ur Chicago

PRfekt lördag

Fick sova vidare. Lunch på Operakällarens Bakficka med god vän. Samtalade om Gud, företagskultur och det PRfekta livet. Färdig Risotto från igår. Brooklyn Lager. Ett par Simpsons. Läser in mig på sociala medier och vad som händer inom bevakning och analys av dem. Ser en dokumentär om varför bloggar är medier (tack Betaalfa). Skissar på en formel för att mäta styrka och förtroende gentemot varumärken på bloggar. Any time now…

Och som grädde på moset snubblar jag in på bloggen dödar plannern-debatten. Vill jag arbeta som planner? Är det DET jag är intresserad av? www.apgsweden.se åker i alla fall upp på min länklista efter en genomläsning.

Mental anteckning: pilla inte på folks drömmar

Du öppnar dig och berättar om din dröm. Som ett tecken på förtroende. Och så BAAM-O; får du höra att det är FEL! (häpen, lite småförbannad) – Jamen vänta lite, försöker du, låt mig berätta mer… Men nej då. Personen mitt emot dig beter sig som en nyfrälst och går på om hur du borde satsa på Internet istället. Det är ju DÄR det händer! Och rabblar reklamstatistik, ger exempel, bär vittnesbörd som om det inte fanns någon morgondag. Och du tänker att det nog inte blir någon morgondag med den här personen.

Det är mänskligt och ofta belönande att vara entusiastisk. Liksom att knipa näbb och lyssna ibland. Finns det förresten nåt mer avtändande än killar som snackar för mycket? (ja, det finns det. Red.anm.)