Förälskelser, släktbjudningar och andra katastrofer

Flockdjuret människans förhållningsregler
Jag tror på två grundregler för att det ska fungera att vara med andra människor. Ta inte andras kvinnor/män och ta inte folks levebröd ifrån dem. Åtminstonde inte utan att var rak och öppen efter förmåga. Det sägs att den italienska maffian har detta som sina första regler. Jag tror att det är en universell regel. Se upp för sex och pengar!

Människor blir förälskade, kommer på idéer om hur de ska få bröd på bordet – saker HÄNDER. Särskilt bland människor som inte är tillfredsställda med sina partners och sätt att få ihop till brödfödan. Men ve den som får rykte om sig att inte gå att lita på med ens partner eller ens plånbok. Mest utsatt är alltså en attraktiv människa med förmågan att omsätta idéer i praktiken. En sådan människa MÅSTE vara oerhört medveten om vem som har vilka ömma tår och se till att hålla sig på rätt sida linjen.

Den sociala kontrollens välsignelse och förbannelse
Jag var på min brorsas fru´s 40-års skiva igår och träffade både släkt och gamla barndomsvänner jag inte sett på flera år. De flesta var nu småbarnsföräldrar och det var en hel del knoddar där också. Diskussionerna kretsade kring hur man ska få tiden att räcka och hur det “går” och “är” för barn, vänner och släktingar. Flera personer frågade mig direkt om jag inte vill ha barn. Jag blir fortfarande lite ställd av sådana direkta frågor. Jag berättar om hur jag velat ha barn länge och även försökt med min tidigare partner som jag hade byggt upp en hyfsat stabil tillvaro med. nu har jag ju ingen partner och har inte haft en hyfsat stabil tillvaro på länge. Så enkelt är det nämligen för mig; när jag är säker på att jag kan försörja och ta hand om mig själv är jag villig att försörja och ta hand även om någon annan. Men först mig själv.

Där finns det en provocerande tanke; att en vuxen skulle sätta på sig syrgasmasken först och DÄREFTER sitt barn. Det uppfattas lätt som själviskt när man ser själva akten. Intentionen är förstås att ge sig själv näringen att kunna växa sig stark och därefter bära flera vid behov.

Utanför normalitetens trygga hamn
En av min brorsas gamla vänner som jag själv räknar som en vän tittade bekymrat på mig sent på kvällen; jag förstod inte att det var SÅ illa ställt med dig, sa han. Lång paus. Jag förstod inte vad han pratade om och väntade. Det visade sig att han nu förstått att jag hängt och bott på Ängsbacka – en kursgård för personlig utveckling. En plats för människor som vill ta ansvar för sig sig själva och sitt eget liv alltså. Jag glömmer så ofta hur olika människors syn på ANSVAR är.

Vi har ju ett samhälle där grundansvaret tack vare kollektivt välstånd är överfört på A-kassa, försäkringskassa, arbetsgivare och offentliga instiutioner. Till stor del gäller detta både sex och pengar. Kan du inte få ihop till brödfödan finns A-kassan och Socialbidrag där (än så länge) och har blir du gravid finns antingen hjälp med abort eller, förlossning,  barnbidrag och passning (dagis).  Till skillnad från andra länder har vi dock inget stöd för den som vill ha sex – jag läste att Danmark för en tid sen införde subventionerade prostituerade för handikappade. Och vi har ju som bekant kriminaliserat prostitution, bland annat med resultat att de som trots lagen försörjer sig på sex inte har möjligheten att betala skatt och få tillgång till den offentliga välfärden.

Att växa upp i flocken
En avlägsen släkting var packad och tog mig avsides för att prata bekymmer. Sina barn, sin pengasitutation, sin relation till sina föräldrar och sen, vilket tog mig helt på sängen, vad hon upplevde som problem i MITT liv. Min anförvant ville berätta vad som är RÄTT och FEL i mitt liv och leverne. Hur jag inte borde ta emot hjälp av min familj och sluddrade även nåt om att jag festar upp pengarna istället för att göra nåt vettigt. Ansvarslöst leverne alltså.

Jag kände direkt att jag inte kunde motstå att gå i försvar. Jag fick bita mig i läppen för att inte börja prata om vad jag försökt skapa under drygt två års tid, hur jag använt min tid, fördelar min inkomster och utgifter och hur svårt det varit för min stolthet att våga ta emot hjälp när jag behövt det. Jag blev förbannad och valde att inte lyssna mer istället. Hursomhelst fick samtalet mig att fullt ut erkänna att jag MISSLYCKATS i en del människors ögon. På ett mycket grundläggande plan.

Att vända misslyckande till framgång
Jag träffade en gammal bekant som jag haft väldiga problem med att gilla tidigare i mitt liv. Han hade ju sån jädra framgång med kvinnor. Och tjänade under senare år även gigantiska summor pengar varje månad på sitt till synes toliga och stimulerande jobb. En kille som sitter bredbent och hörs i alla sällskap. Nu förstår jag honom bättre.

Det han gjorde var att redan när han var lite drygt 20 prövade han att starta ett företag och satsade allt han hade i det. Och MISSLYCKADES. Pengarna var borta och det blev aldrig någon födkrok för honom. Det han gjorde var att han lärde sig TA och HANTERA RISK. Att ta ansvar för både med- och motgång. Och det förstår jag nu är grunden till vad som gör honom attraktiv – att inte fastna så mycket i trygghetsknarkandet av en arbetsgivare, att lönen alltid ska droppa in varje månad. Att man kan skylla ifrån sig på chefer eller (risktagande) företagsgrundare om saker inte fungerar. Det gör en något mindre benägen att ligga lågt, glida med och hoppas att ingen ska peka ut en som besvärlig, obekväm eller, gud förbjude, ansvarig för något.

När tiderna är goda är den sistnämda strategin ofta mycket framgångsrik. När det börjar blåsa på riktigt är den det inte.

Han är fortfarande bullrig, går hem hos kvinnorna, men är på väg att gifta sig. Och han fick chansen att använda sina erfarenheter av att ta risk och ansvar i en ny företagsstart som nu visat sig vara en riktig framgång – så han har inga problem med brödfödan nu heller. Han är anställd, men med en smula delägande och VÄLDIGT mycket ansvar och mycket bra på det han gör. Min respekt för honom har fördjupats, plus att jag är glad för at han vågar vara en glad gamäng som ser till att njuta av livet här och nu också!

Själv vågade jag inte ta risken att misslyckas förräns jag var 28. Och jag misslyckades inte förrän jag var 31. Jag tror jag lärt mig mycket och vet nu var jag har mina värderingar och vilka jag kan lita på även när det gungar. Och tamejtusan,jag vet till och med vad jag längtar efter i mitt liv de närmsta åren. På riktigt!!!

Så får du ett perfekt liv

Jag vet nu av egen erfarenhet hur var och en får ett perfekt liv. Det är inte krångligare än att ta reda på sin egen läggning och inrätta livet efter det i så stor utsträckning som möjligt. Jag har privilegiet att ha stort spelutrymme i hur jag inrättar mitt liv. Det är min fasta övertygelse att ett gott samhälle är ett samhälle där så många människor som möjligt har det spelutrymmet.

Då är okunskap det enda hindret för att leva ett gott liv – inte ekonomi, relationer, rådande politiska styre, konjunktur, pandemier eller andra omständigheter. Konkret handlar det om följande.

Jag är i grund och botten en drömmare, i princip oduglig till praktiska ting. Långt från jorden och materien svävar jag omkring i en konturlös misch-masch av abstrakta ideéer och flyktiga stämningslägen. Får jag hållas obunden, svävar jag iväg likt en ballong från ett barnkalas, för att citera Johan Johansson. Däruppe kan det hända att jag får fatt i någon god idé värd att sprida vidare och plantera i jorden, men det kan också hända att jag helt enkelt bara glömmer ett inplanerat möte, mina nycklar eller att låsa cykeln.

Privatekonomi
För en drömmare är ägande blott och bart lidande. En båt behöver precis som en krukväxt tillsyn och praktisk omvårdnad. Idéer kan inte ägas och behöver heller inte bottenmålas, tvättas eller vattnas regelbundet. Ägande av materiella ting är blott och bart terapi för en drömmare – en välbehövlig utflykt ner i myllan för att lugna en överhettad hjärna. Att hyra eller låna bostad, transportmedel, fritidsnöje och verktyg är därför att föredra. För jordnära människor gäller det omvända. En stund i andaktsfull närvaro i musik, litteratur eller vetenskap är terapeutiskt för jordmannen som annars tenderar att stelna med bägge fötterna stadigt förankrade i att komma just ingenstans.

Försörjning
För drömmaren är det lämpligt att ha sin utkomst av sina tankar. Gärna tjänstemannayrken som ger god tid för reflektion. Einstein arbetade på Patent- och registreringsverket medan han klurade och Strindberg som lägre tjänsteman på Kungliga Biblioteket under födseln av sitt genombrottsverk. Att försöka leva av sina drömmar är få förunnat och en vansklig väg. Särskilt som drömmar gärna tar god tid på sig att ta form. Min dröm om ett psykografisk analysverktyg (automatisk psykoanalys på nätet, om man så vill) har verkligen tagit god tid på sig att födas. Mina penningar tog slut innan jag hade hunnit tänka färdigt.

Följdaktligen hann drömmen endast SPRIDAS till andra drömmare (Herrar Kevin Kelly och Doc Searls för att nämna de mest namnkunniga). En dröm föds ur antingen en vilja att GE (amatörskap=från kärlek) eller en vilja at FÅ (bytesekonomi, t ex pengar). När jag särskådat mina motiv inser jag att jag vacklat däremellan. Nu har jag beslutat mig för att hålla min brödjakt borta från min dröm medan den jäser i ugnen.

Fritid och rekreation
Naturen eftersträvar balans. Det gäller oss människor på samma sätt som kommunicerande kärl i laboratoriet. Vinddrivna själar måste ner i jorden för att må bra. Att slå vass med lie eller gå femtimmarspromenader, gärna barfota i varierad terräng, återknyter den nödvändiga kontakten med den fysiska verkligheten och låter kroppen göra sig påmind. Varm, kraftig mat och mycket fysisk beröring likaså. Gåeende meditation, dvs myrsteg under tystnad, är plågsamt bra för en vessle-kvick drömmare. Vatten och vind tycks ha någon magnetisk dragningskraft på mig och att segla, gärna jolle centimetrar ovanför vattenytan, är både kul och rogivande. För jordgubbar och -gummor är väl bokläsning och radiolyssning medicinen tänker jag.

För alla gäller, särskilt i dessa dagar av hektiskt bombardemang av intryck att öva sig i närvaro för att återfå balansen. Leka med barn (på deras villkor), meditera (sitta och glo utan att göra nåt vettigt vare sig med händerna eller huvudknoppen) och göra långsamma och koncentrerade rörelser (vid diskhon, i sänghalmen eller i parken efter eget sköns) är universalbotemedel mot vår tidsande.

Och, sist, men inte minst – våga stanna öppen även när du blir sårad av de rädda människorna. Förlåt dem, ty de veta icke bättre.

Visst gör det ont när världsbilder brister…

Nu krackelerar min världsbild igen, för jag vet inte VILKEN gång i ordningen. Jag har ägnat drygt två år att att utforska mig själv och hur tankar påverkar verkligheten (magi ur en viss synvinkel) och här är jag nu igen och ska försöka klämma in nya tankesätt. Och det gör kanske inte ont, men det gör mig en smula förvirrad.

Jag har precis börjat jobba som webbredaktör på Centerpartiet (sic!) och snubblar in i den partipolitiska värld som jag gjort mitt bästa för att undvika hittills. Efter några månader utan egen bostad bor jag sedan i torsdags i en lägenhet på Strandvägen. Jag är inte längre den frie man som jag tror det gamla Bondeförbundet kretsade kring, utan en anställd med First Class som mejlsystem, köksvecka och internpolitik att lära.

Jag har precis tagit de första djupa inandningarna och trivs som fisken. Ett av de säkraste tecknen på det är att jag gärna drar mig undan i perioder och läser och skriver. Numera det mesta på Internet, även om Annika lånat mig de bästa böcker om civilisationshistoria och andliga rörelser jag fått nöjet att sluka på många år.

Jag har fått frågan vad jag lärt mig på den här resan. Jag får skrattande erkänna att jag nog inte lärt mig nåt särskilt. Men vet nu vad livet och kärleken är. Och jag tror allt jag lärt mig en smula magi också!

Via Judith fick jag tipset om Christians ärliga bloggpost om varför han älskar Internet. Han formulerar det så oerhört mycket bättre än vad jag kunnat och han väckte upp mig än en gång.

För mig är utveckling att bli påmind om det jag redan vet inne i själen. DET har jag lärt mig och det är vad Christian lyckas göra med sin postning. Tack för att du delar!

Och jag är gråtmild mest hela tiden. Märkligt.

Hur tänker jag egentligen? Och vad har det att göra med min situation?

Hur vi tänker påverkar vår verklighetsuppfattning. Vi styr våra handlingar utifrån vår verklighetsuppfattning. Hur vi handlar får konsekvenser för vad vi är med om och hur vi blir bemötta. DÄRFÖR är det viktigt att tänka på hur du tänker.

Ett exempel. Tänker du att världen är en farlig plats som det gäller att skydda sig mot så ser du en potentiell tjuv och bedragare i personen du möter och kanske slår ner blicken och skyndar på stegen. Tänker du att världen är en vänlig plats där du kan känna dig trygg så ser du en potentiell vän eller samtalspartner och ler och ser personen i ögonen. Självklart förstår du skillnaden i bemötande.

Även om de flesta vet detta har jag märkt att det är försvinnande få som är medvetna om HUR det tänker. Vad man säger skvallrar utmärkt om hur man tänker. En person som i ett samtal använder ord och uttryck som farlig, “inte så kul kanske”, “bäst att vara på den säkra sidan”, obehagligt etc oftare än de uttrycker sig i termer av härligt, spännande, “vore kul att”, “en väldigt smart person”  etc är på den ena sidan. Gissa vilken? Och om du frågar personen om hur den uppfattar sig själv får du oftast, enligt min erfarenhet, en HELT annan bild än vad orden skvallrar om.

Därför är det en intressant och, tror jag, väldigt positiv grej för  människor att  skapa en textklassifierare som läser av bloggar  och ger människor en möjlighet att ge sig själva en reality check. Det var bakgrunden (egentligen två väldigt neggiga kvinnliga bekanta jag har) till att jag skapa klassifieraren som nu kallas “Mood”. Den borde snarare heta Attitude eller så, men det bedömndes inte kommersiellt smart att den hette så så den döptes om. Kommersiellt och “smart” tänkande kan verkligen kväva de mest intressanta idéer.

Den funkar på engelska just nu – testa för dig själv. Tyvärr började jag spä ut den med en massa humör-relaterad träningsdata för att den skulle gå att sälja till social media monitoring-företag i bland annant musik-industrin.

Jag ska när jag får tid och lust ska jag se till att den blir kry igen och se om det går att göra nåt kul av den i sann idealistisk anda!

Entrepenörsskap, innovation och lite Internet

Innovation handlar i grunden om att kombinera saker på ett nytt och användbart sätt. Entrepenörsskap handlar i grunden om att förverkliga en dröm.

Vad är egentligen en entrepenör?

Enligt Noam Wasserman på HBS, som studerat entrepenörers psykologi, är många entrepenörer ovanligt – ibland överdrivet – fulla av självtillit (confidence). De är övertygade att de mot alla odds ska lyckas förverkliga sin dröm. Detta tillåter dem ibland att göra saker som de flesta människor misslyckas med, men det betyder också att de nästan aldrig lever upp till målsättningarna och deadlinerna i deras affärsplaner.

Jag är fortfarande helt övertygad om att sökandet efter människors motivation kommer att få sitt svar genom psykografisk textanalys av bloggar. Jag är fullkomligt övertygad om att det jag gjort, när jag fått en klassifierare att hjälpligt kunna urskilja en tänkare från en kännare, en drömmare från en jordnära person, är svaret på vad de flesta kommunikatörer, marknadsförare och affärsutvecklare frågar efter. Men att svaret kommer att komma i flera steg.

Jag har ägnat mig åt grundforskning (träningsdata). Försökt gå vidare till tillämpad forskning (fritt tillgängligt research verktyg). Och försökt gå vidare till sluttillämpningar (onlineförsäljning av marketing insight verktyg). Kan man vara entrepnör genom att intressera sig för grundforskning? Måste man vara med i hela kedjan? Eller är man bara entrepenör om man gör kommersiella tillämpningar av forskning? Handlar det om att ta betalt för sin tid och sina idéer?

En definition som jag särskilt fastnat för den senaste tiden är en person som startar ett kommersiellt företag. Och lyckas med det. Själva definitionen ger mitt självförtroende en svår knäck.

Men så läser jag i min älskade The Economist:

For most people the term “entrepeneur” simply means anybody who starts a business, be it a corner shop or high-tech start up. (we will) use the word in a narrower sense sense to mean somebody who offers an innovative solution to a (frequently unrecognized) problem. The defining characteristic of entrepeneurship, then, is not the size of the company but the act of innovation.

Jag är så utmattad att jag bokstavligen kan gråta för minsta motgång.

Och mitt självförtroende och min självkänsla är rätt körda i botten. Men min självtillit är starkare än någonsin förr.

Jag vet att jag inte är tillräcklig för att min dröm ska förverkligas. Det behövs programmerare. Jag har tagit fram hyfsade instruktioner. Det behövs affärsmän. Jag har tagit fram hyfsat underlag om marknadens behov och skapat hyfsad kännedom om produkten och dess användning.

Och jag har gjort en hyfsad innovation i form av psykografisk träningsdata som testats över 100 000 gånger och omnämnts 1000 tals gånger i sociala medier och nån enstaka gång i gammelmedia.

Det behövs även lite ordning och reda för att saker ska flyta på. Post ska öppnas, fakturor betalas och bokföras.

Och nånstans ska det komma in pengar till utvecklingen också. Det ska ansökas om bidrag, slipas på underlag till investerare eller bedrivas nån form av konsultverksamhet som drar in kulor.

Eller så ska världen få veta ens planer så att människor frivilligt hjälper till att förverkliga drömmen. Bloggposter ska skrivas, människor ska träffas. Det gäller bara att se upp så inte de som är kommersiellt drivna att delta känner sig hotade av öppenheten!

För alla dessa syften ska bönder talas med på bönders vis och de lärde på latin.

Jag är utmattad av allt entrepenörsskapet uppenbarligen innefattar. Men gör det mig till en entrepenör? Eller bara en innovativ person som vill för mycket?

Vem är egentligen entrepenören?

Ska man kanske, som jag tänkt den senaste tiden, skilja mellan innovatören och entrepenören? Nej, jag tror inte det. Man kan däremot som i The Economist-artikeln skilja mellan den kopierande entrepenören (som startar tex en bilverkstad) eller den innovative entrepenören som skapar något förut inte sett (produkt, prismodell, distributionssätt etc).

Innovative entrepeneurs are not only more interesting than the replicative sort, they also carry more economic weight becasue they generate many more jobs.

Att vara innovativ innebär att möta på en massa både pedagogiska och kommersiella motstånd. Folk förstår oftast inte förrän de kan se och ta på saker, vågar inte köpa förrän nån annan redan vågat och kan ha sitt invanda sätt att göra saker, eller till och med sitt eget jobb, att riskera om de ska pröva nåt nytt. Oavsett om det är bättre på att lösa problemet eller inte.

Om man avvaktar tills nån annan redan lyckats med något är man tryggare.

Och i dessa dagar då de innovativa flockas och utbyter idéer på nätet är det en väldigt lätt strategi. Det finns både kommersiell risk att ta och entrepenöriellt rykte att vinna att våga vara öppen med sina idéer. Och att innovation sker i skärningspunkten kommersialitet och nyfikenhet är en självklarhet. Även forskaren behöver äta. Problemet berörs i en annan The Economist-artikel i samma nummer om Internet och entrepenörsskap:

Scientists publish, in part, because their careers depend on it. They keenly keep track of how many papers they have had accepted, the reputations of the journals they appear in and how many times each article is cited by their peers, as measures of their reserach. These numbers can easily be put in a curriculum vitae to impress others.

By contrast, no one yet knows how to measure the impact of a blog post or the sharing of a good idea with another re-searcher in some collaborative web-based workspace. Dr Nielsen reckons that if similar measurements could be established for the impact of open commentary and open collaboration on the web, such commentary and collabortation would flourish, and science as a whole would benefit.

Jag är inte lika säker att kommersiellt entrepenörsskap skulle blomstra av det dock. Inte såsom vi känner det från de senaste två hundra åren av kapitalism i alla fall, med patent-tänkande och mångmiljard företag som dominerar hela marknader. Förmodligen blir det mer som open source-rörelsen visat oss de första tecknen på; koden är gratis, men att få face-time med innovatören kan kosta en slant. Det gäller oavsett om det gäller musik, böcker, filmer, eller tekniska tjänster som operativsystem, smarta söktjänster, databaser eller nån annan av de förmodligen hundratusentals webbaserade tjänster som redan utvecklats. Hur fördelningen mellan programmeraren bakom webb-leveransen av den digitala kopian och t ex kreatören ska ske är dock en av det nya samhällets mest grundläggande entrepenöriella frågor.

Vilket Pirate Bay-rättegången är ett exempel på.

Jag tror inte på upphovsrätten såsom den ser ut och är tänkt att fungera idag. Den handlar i grunden om att begränsad tillgång och kontroll. Jag tror på ett överflöd av skapare, idéer och utföranden och ett obegränsat utbyte. DET är utmaningen för vår tids entrepenörer – vare sig de kopierar andra (vilket vi alla i nån mån gör) eller skapar något som till synes är nytt.

Innovation handlar i grunden om att kombinera saker på ett nytt och användbart sätt. Entrepenörsskap handlar i grunden om att förverkliga en dröm.

Three rules for making things happen

1. Persistance. Don´t be afraid of crying.
2. Make a fool out of yourself as long as you are kind to others.
3. If in doubt – do what fills you with joy.

I met my fear of letting go today

I just sat down with Tomas Eriksson, Jonas Leijon and Nicolai Wadström and spoke to Jon Kågström over the phone – all people I hold in high regard. We discussed how it would be possible to finally do psychographic analysis of english blog posts. I tried to grasp intellectually what the actual value would be of what I´ve done during the last few years and someone suggested the algorithm. The thing is that I don´t UNDERSTAND what an algorithm is and even less what MY algorithm would be. I phoned Jon, whom I trust very much on many levels, and asked him about it. But what was really going on in me was that I started feeling a great fear rise inside me. From my normal tranquil state of beeing I was, without really noticing it, getting scared.

Jonas, Jon and Nicolai are all very technically competent people and I am not. I trust them when it comes to how the problem of analysing blog texts can be solved. I´m not afraid of asking them – I´ve learnt that it is better to ask and look stupid then NOT ask and BEING stupid.

Jonas suggested the solution that I would simply send over my training data to him and he would swear there and then aswell as in written form not to trick me into something if it turned out to be of monetary value – we could take that disucussion in that case. All very well.

What it´s all about is that I have a fear of trusting that the world will provide ground for me to stand on. If I give away the end result of my work and it proves to be of value, especially in the scale that it is INTENDED to be of value, will I be another example of a theoretical person that ends up in rags because of lack of business nose (greed in my eyes). Or is it rather the case that my own greed prevents me from have my psychographic analysis tested and validated so that it can be made into a means also for myself to provide for myself and my loved ones?

I don´t know what is a wise way to approach this dilemma; “smartness” or good old “fuck it!”.

My stomach says “fuck it!”. My head says; “make sure that you have a written text that regulates what happens if it starts be about money”.

Om bättre sex

De senaste dagarnas samtal har handlat mycket om sex och sexualitet. Detta är en sammanfattning av flera samtal jag haft med flera människor jag har en väldigt intim och förtroendefull relation med.

Alla goda ting är tre
Man kan säga att det finns tre sorters sex. De tre sorterna kan liknas vid olika kvalitéer som samverkar i de allra flesta fall, precis som en maträtt kan beskrivas utifrån kvalitéer som doft, tuggmotstånd, färg och smak med mera. Den som vill fördjupa sin sexuella upplevelse behöver förstå de olika kvalitéerna på samma sätt som en bra kock behöver differentiera sin upplevelse av maten.

De tre kvalitéerna kan kallas den fysiska, den emotionella och den andliga. Den ena är inte “bättre” än den andra, men beroende på vad man är van vid kan upplevelsen av en annan kvalité vara väldigt behaglig, precis som man kan trötta på att äta enbart söt eller salt mat och älska att få variation.

Fysisk sex är inriktat på kroppen, på det visuella och på orgasm och utlösning. Det ändliga med andra ord. Fysisk sex är högenergetisk och kan innehålla element som rollspel, hårdhänthet och att se sig själv och den andre.

Emotionell sex är inriktat på den emotionella responsen på kropparnas beröring. Det ständigt växlande med andra ord. Precis som emotioner är energin liksom vågrörelser som stiger och sjunker i energi. För den emotionella sexualiteten är lek med olika sinnesintryck (doft, smak, känsel, syn, hörsel) och de olika emotionerna de triggar det viktiga. Matsex eller sexuell massage är vanliga element.

Andlig sex är inriktad på mötet mellan människor bortom kroppen och emotionerna. Energin är lågintensiv och mer att likna vid ett stilla regn eller en svepande bris. För den andliga sexualiteten är andning och eller ögonkontakt i centrum. Att experimentera med de feminina och maskulina sexuella energierna som finns i oss alla, såsom man gör inom exempelvis tantrisk sex är exempel på denna form av sex. Andlig sex behöver inte ha något inslag av nakenhet eller könsorgan och kan vara ytterst stilla.

Från nybörjarskap mot mästerskap
Att förstå dessa olika kvalitéer av sex innebär att utöka sin verktygslåda. På samma sätt som den som förstår psykologiska personlighetstyper kan lära sig att utöka sin repertoar kan den som förstår dessa aspekter av sexualitet bli mer kapabel att anpassa sig i mötet med en annan. Och inte minst, lära sig av med de oerhört vanliga hang-upsen som så många människor har kring sex och sin egen sexuella förmåga. Det finns oerhört mycket skam förknippat med sex, men att förstå hur skam hindrar många människor från att leva efter sin fulla förmåga är ett kapitel i sig. För nu räcker det med att konstatera att förståelse för och erfarenhet av sexuella typbeteenden är lika begränsande och möjlighetsskapande som lära sig bemästra sitt sätt att tänka.

Mat, pengar och sex – get over it!
Min japanske vän Shun berättade om en lärare som menade att det viktigaste vi människor kan lära oss är att ha ett avslappnat förhållande till pengar, mat och sex. Jag tror att det ligger mycket i det. De grundläggande behoven kastar sin skugga över allt vårt övriga beteende – och är inte alla verktyg i verktygslådan på den fronten så är de flesta av våra ansträngningar på andra fronter (intellektet, kroppen eller struktur i vår vardag med mera) helt förgäves.

Välanpassad = handikappad
Min bild av läget i västerlandet är att andligt och emotionellt sex fått stå tillbaka för fysisk sex så till den milda grad vi som grupp är sexuellt handikappade. Jag menar här inte att vi har en neurotisk besatthet vid sex (det har vi som kollektiv), utan att det är oerhört vanligt att människor lever långt upp i vuxen ålder med en mycket snäv och oflexibel sexuell repertoar som skapar en mängd onödig tristess och frustration och leder till passionslösa eller neurotiska relationer.

Det är inte bara massmedierna som ökat intresset för sexualitet (mest på grund av en kollektiv neuros som sagt) utan även antalet kurser och mötesplatser för enskilda och par ökar också kraftigt nu. Det finns miljöer för allt från rollspel, till emotionalitet till andligt inriktad sexualitet. Det är cool och gör nytta för alla vartefter fler människor lär sig och får erfarenhet. Det minskar den neurotiska pressen och det har vi alla glädje av oavsett om det handlar om pressen på en själv eller om man stör sig på sexualiseringen av det offentliga rummet i form av reklam, medier och umgänget med andra människor på krogen, arbetsplatsen eller var som helst.

En ny väg att pröva för många människor
Jag höll nyligen ett improviserat föredrag om meningen med livet, hur man blir lycklig och får bra sex där jag pratade kort om en genväg till bra sex. Det är att andas tillsammans i tystnad och se varandra i ögonen under några minuter. Det öppnar upp sexualiteten så att säga bakvägen jämfört med hur de flesta av oss är vana, dvs med hjälp av utseende och skådespel. Alla vägar leder till Rom, men bara genom att testa att byta ingång så kan framförallt vi män (som är skolade bort från emotioner, beröring och stillhet) få en upplevelse som går utanpå det mesta.

Att enbart och lugnt hålla om någon, att stryka med händerna och att märka att andningen efter ett tag synkas perfekt är något av det häftigaste jag upplevt. Pröva det med någon du tycker om så ska du se att du får en väldigt mycket rikare syn på kärlek än vad många människor och framförallt många män har idag i vårt samhälle. Och slutligen – det är blandningen och förmågan att anpassa sig tillsammans som är grejjen – inte att trycka ner någon kvalitét på bekostnad av någon annan. Snarare att växa in i att klara av alla aspekter totalt!

Kram!

Meningsfull fredagskväll

Jag längtar efter den tid då vi kommer att automagiskt dokumentera allt vi säger. Det är så många kvällar nu i samtal med nära vänner då jag tror att en direkt transkribering hade varit industrialiserad konst, dvs effektivt producerad och distribuerad meningsöverföring. Som det är nu får endast de närvarande personerna del av meningen. Men med bättre emotionell bandbredd än det skrivna ordet förstås.

Egentligen är det inte så konstigt – det är precis som på en konsert. De som sitter längst fram (eller är med i bandet för all del) får en rikare upplevelse än de som står längst bak. Men ändå är det värt pengar att få ta del av vissa konstuttryck oavsett placering i dramat.

Att få delta är få förunnat. Att få se en live video är för finsmakarna. Och det skrivna är för eftervärlden så att säga.

Den röda tråden ikväll tillsammans med Tomas har varit det goda och meningsfulla livet. Vi har ätit lax med bandpasta och balsamvinäger- och honungsgrädde. Efter åt ett glas vin. Sen kom godis och lite hemgjort lagrat starkvin på vita vinbär från Thomas granne till chokladen. Efter det ostkaka med grädde och hallonsylt. Flyttat oss mellan köksbordet, vardagsrumsbordet och soffan. Jag spelade lite gitarr-plink som blev uppskattat av Tomas son Erik som annars mest ser mig som en konkurrent om pappas uppmärksamhet. Det värmde.

Vi har diskuterat skillnanden mellan att meditera och vegetera. Att lyfta sig ovanför tankarna respektive att följa med i deras lekfulla dans. Att vegetera är för både mig och Tomas en av de högsta njutningarna.

Tomas är ljud-kunnig och spelade 50-tals jazz på sin över-jävliga stereo till maten och berättade om bra ljud. Det ledde in på hantverket att spela in live-ljud och få bra ljud hela vägen ut till när det spelas upp i ett par högtalare. Säg att man kan det. Har den färdigheten. Då är nästa steg att finna sig ett sammanhang som möjliggör ett meningsfullt användande av den. Detta ledde till en modell för ett meningsfullt liv i verksamhet. Det går förstås att leva i overksamhet, men det har blivit allt svårare sen vi människor blev bofasta.

Fd stridspiloten, numera författaren Lasse Berg har skrivit en bok som heter Världens ålder. Den handlar bland annat om ett bush-folk i södra Afrika som till stora delar lever i overksamhet. Tiden och energin det tar för dem att skaffa sig mat och skydd för elementen är liten. Därutöver umgås de. Skrattar mycket och nojsar mycket män och kvinnor emellan. Kanske ägnar de sig också åt att celebrera andligheten i sång, dans och ceremonier. De flesta av oss andra i den civiliserade världen lever på rakt motsatt vis. Ägnar största delen av tiden åt att skaffa mat och skydd för elementen. Och gör det till enorm överdrift – av psykologiska skäl. För att vi har dålig självkänsla. Det betyder att vi upplever att vi inte är värda TILLRÄCKLIGT mycket om vi inte stöttar upp det med externa medel. Antingen andra människors beröm eller våra föreställningar om vad andra människor värdesätter. De flesta av oss är därför rädda för att visa oss själva som vi är – våra kroppar, våra tankar och våra känslor. Att visa sig för ytligt bekanta utan kläder, att uttrycka och leva efter även de andliga, dvs icke-materiella, föreställningarna om hur världen fungerar och av och till visa ilska, sorg och glädje är nog det djävligaste en civiliserad människa kan tänka sig.

Den upplevelsen är uppenbarligen långt värre än att få plågsamt lite fysisk beröring, leva i konstant rädsla för jobbet, våld, olyckor, att hinna med, pensionen, att inte träffa någon, att inte få barn eller att det ska hända dem något. Och pengarna. Att ha RÅD med att undvika allt det där man är rädd för. Att vara ensam. Inte skratta eller få njuta av allt det fantastiska vi har runt omkring oss i naturen, i andra människor och i all den fantastiska teknologi vi skapat. Men en civiliserad människa är konstigt nog inte rädd att spendera våra liv som daglönare åt någon okänd med okända eller oklara syften. Vi är istället rädda för friheten som ett liv som inte är styrt av våra rädslor ger. Ett skapande liv eller vad man väljer att kalla det.

Ur allt detta kom en modell för ett meningsfullt liv i verksamhet – det enda realistiska alternativet för oss som lever i ett samhälle som nogsamt och grundligt uppbyggt på att vi ska ägna oss åt att GÖRA nåt produktivt i det kapitalistiska systemet.

Modellen är:
Färdighet: ex, jag kan formulera mina tankar i ord

Sammanhang: ex, jag kan skriva en bok

Mening: ex, att inspirera fler att leva skapande liv – vägledda av glädjen att bidra, snarare än rädslan att gå miste om något.

Detta utkast till modell är generell och kan alltså tillämpas både på enskilda människor, organisationer eller vinstdrivande företag.

Det jag upplever att jag och Tomas pratat om är att om vi som människor eller företag saknar något att detta saknas något väsentligt och som hindrar oss att fungera tillfredsställande. I dessa dagar är sökandet efter meningen mest synlig som ett ökad engagemang i Corporate Social Responsibility (CSR). Och på det personliga planet att göra något meningsfullt av sin tid.

Liv och ledarskap

Det finns två sorters människor. De som lever i dalen Överlevnad och de som lever i dalen Skapande. De flesta är i den första där det handlar om att trixa, vara “smart” för att få få det man vill ha. Se till så att man inte blir lurad på sin beskärda del av kakan. Ett mindre antal har tagit sig till över bergskammen till den andra dalen. Eller genom att aldrig acceptera missförståndet att vuxenhet och ansvar handlar om att begränsa sig själv och andra. Dvs stanna kvar i det lilla barnets oförstörda livssyn och endast växa i bemärkelsen att agera på fler och större spelplaner.

I dalen Skapande handlar det om att följa sitt eget flöde, sin egen lust och kasta sig ut i det som ens hjärta längtar efter utan att veta om det finns nåt som tar emot en. Bara för att det är så kul att ge av sina gåvor. Skillnanden KAN inte förstås om man inte har erfarenhet av bägge världarna, precis som den som fötts blind inte kan förstå meningen av färgen grönt. Winston Churchill beskriver skillnaderna mellan dalarna så här:

We make a living by what we get, we make a life by what we give.
Sir Winston Churchill (1874 – 1965)

Det finns bara en väg mellan dalarna. Upp på bergskammen först. Ett jävla knog där det handlar om att se sitt inre i vitögat – känslorna framförallt. Och damma av sitt hjärta och kanske för första gången sedan man var en liten pilt lyssna till vad det längtar efter – vad som gör en GLAD och full av ENERGI. Livets nycker hjälper till, men det är nödvändigt att själv medvetet öppna sig för allt både sjysst och förbannat eländigt som gömmer sig inom en själv. Allt hat som andra människors beteende väcker inom en. Och fortsätta inåt och nedåt till var de där känslorna FÖRST dök upp i ens liv och sen blev inetsade. Och sen förstå att det är varken personen eller dennes handlingar som hatet är riktat mot – det är bara en filmduk för att spela upp sekvenser ur ens egna tidigare erfarenheter. Projektioner är en av våra käraste sysselsättningar, vi människor. Därför är det synd om människorna. Så tolkar jag Strindberg.

När man nått bergstoppen är det kusligt tyst. Sen bär det utför – enkelt, roligt och till synes utan att det kostar någon energi. I den skapande dalen är allting möjligt och det finns inga “det där är inte realistiskt” – bara “det där är jävligt coolt! Do it!”. Men det är en väldig kakafoni av känslor och upplevelser i Skapandet – det är allmänt känt. Den djupaste sorg ger näring åt Skapande likväl som den renaste och högsta eufori. För att stå pall för rycken i en tillvaro full av LIV behöver man ha hyfsad koll på sig själv – inte tro att ens känslomässiga reaktioner (ilska, självkärlek etc) är detsamma som en själv. Och tro att det som VÄCKTE reaktionerna är det som behöver bekämpas. Det som behöver bekämpas (om något, det är bättre att chilla) är impulsen att låta sina reaktioner styra ens beteende. Annars är man fast i att slåss mot väderkvarnar. Det är så jag tolkar Don Quijote.

Det är bara i dalen Överlevnad som känslorna och upplevelserna håller sig inom spannet medel-minus till medel-plus. Från jobbiga kollegor (som man inte behöver ta ansvar för) till en semestervecka i ett soligt land där man får dricka sig salongsberusad och kanske ha en romans. Eller åtminstonde drömma lite om den där söta som verkade le mot en tvärs över bordet.

I dalen Överlevnad handlar man utifrån sina rädslor; för att inte ha kontroll, att inte vara älskad, att inte få den uppmärksamhet man “förtjänar”. Ur dalen Överlevnad föddes management.

So much of what we call management consists in making it difficult for people to work.
Peter Drucker (1909 – 2005)

Ur dalen Skapande föddes senare års ledarskapstänkande där individer och kreativitet är i fokus snarare än kontrollsystem och hierarkisk makt.

Management is nothing more than motivating other people.
Lee Iacocca (1924 – )

Oavsett vilken dal man råkar befinna sig i för tillfället finns det ingen större glädje än att vara omgiven av människor som inspirerar. Och inget mer nedslående än människor som sprider sin egen rädsla inför livet till andra. Som transpirerar, snarare än inspirerar.